vardag

A new start

En ny start på bloggen? Kanske det.. Det känns iallafall som att jag har en liten gnista i mig och vill börja blogga igen, skriva ner lite tankar och dela med mig för att sedan kunna lätt gå tillbaka i arkivena för att läsa igenom vad som hänt i mitt liv.. Det är lite ledsamt att jag inte skrivit ner nåt av Nicholas tid som baby medan så gott som allt om Melissas tid finns i akrivet..

Bara att var börjar man pånytt? Det har hänta så mycket så jag känner att är det ens en idé att gå tillbaka i vad som hänt under denna långa bloggpaus? Eller är det bara bättre att lämna det gamla bakom och fortsätta här med nya inlägg om nuet. Kanske kan jag flika in något inlägg här och där om vad som hänt och varit under 2018. För 2018 var ett fantastiskt år! Jag blev hästlös i riktigt början sv sommaren, sålde min egen uppfödning, Dizzy, Sashas sto föl. Och om det har varit skönt att inte ha häst. Jag trivs så faktiskt. Det finns dagar då jag saknar att rida men de gå över på en dag eller två.. Det finns dagar då jag saknar Orvokki något otroligt så att det för ont. Det finns dagar då jag saknar att mysas med Sasha.. Men livet går vidare.

Jag träffade nya vänner 2018, såna jag verkligen tror att kommer bli mera familj åt mig än många andra, såna jag kommer beskydda och hålla nära hjärtat. Jag kan inte säja att jag ändrat så mycket under gångna året.. Jag fightar med att acceptera mig själv och lita på mig själv. Det är ingen henlighet att jag är väldigt osäker i mig själv just nu och det är något jag vill övervinna och faktiskt kunna fara stolt över mig.

Jag fick även öppna mina vingar och börja jobba med nåt jag drömt om så många år. Bara man öppnar sin mun vid rätt tillfälle kan det leda långt. Och det var exakt så det gick för mig. Här är en sak jag faktiskt är stolt över mig själv, och det är att jag får kalla mig själv till en bröllopskoordinator. Vill fortfarande knipa mig själv när jag skriver eller säjer det ordet. Men ja, det är sant.. Och det är så otroligt härligt!

Melissa och Nicholas är mina guldkorn. Hur härliga barn kan man ha? Men även, hur mycket kan de samma ungar få en att hänga på en tunn tunn lina och bslansera sina sista nerver? Åååååååhh… Jag älskar mina barn så massor. Men ni mammor som har barn förstår säkert. Ibland fylls bara bägaren helt enkelt. Och jag vill vara ärligt om sånthär, för varför leva i en lögn bland rosa moln? Men absolut, vissa dagar är som att leva bland rosa moln och de dagar är verkligen härliga. Enda tills kvällsmålet och en viss 3 åring tar tag i sin kopp och slänger mjölken över axeln för hon vill ha flere gurkbitar på sitt bröd…. Vid läggdags hör man ett litet mamma jag älskar dig, slängpuss!… Då smälter ens hjärta och det känns inte lika surt att torka upp den där mjölken från yllemattan i köket.. Men det är väll så föräldralivet är.. Kontraster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s