vardag

En mindre lyckad Tisdag.

nej vet ni.inget glatt hej idag inte. 

Igår på jobbet när jag kom från duschen (duschar de dagar jag far med cykel.såklart) gick jag på ett jäkla äppel som låg där på marken. Alltså duschen ligger i en annan byggnad än restaurangen. Men ja alltså jag gick på ett äppel så att mitt ben vek sig konstigt, mitt höger knä som alltid bråkat fick sig och jag hade ont hela dagen. 

Idag gjorde jag det misstaget att jag cyklade igen till jobbet. Kände en stickande värk i knät men brydde mig inte. På jobbet sen steg jag snett i trapporna, som om någon slått tre spikar in i mitt knä direkt. Men jag tänkte att de går nog om. Några timmar senare slintade jag på något vid disken, släppte ut några svor domar och tänkte att det var bra så. Knät verkligen bultade ilsket och jag borde väll ha förstått att sitta ner. Men jag släppte bara ur mig äh, knät vill nog bara ha död på mig.  Hehe. Just efter det snubblade jag i en mattkant påväg in i receptionen,  kom endå gående i rask takt och ja..gjorde en snygg landning- rakt på mitt höger knä.  Herregud en sån smärta. Jag ville inte finnas då mer. Mina kolleger bärde ut mig och sitta och hämtade is. Satt en stund med is på knät så att det domnade bort. Varför måste det ske just idag? Jag hade annars också en riktig skit dag. Såhär skit dag har jag inte haft på länge, jag hade dem ofta förr men glömnde bort hur de kändes. 

När jag kom hem åkte Pasi iväg. Bra så. Jag vill bara vara ensam tilika som jag inte vill vara det. Försökte få sällskap eller nåt att göra för att få tankarna i styr, men alltid när de är tuffa dagar finns det ingen där. Såklart är det bara dålig tur, det kan inte alltid passa att ses, men dagar som idag känner man sig så otrolig ensam. Livet med adhd helt enkelt. En utan kan aldrig någonsin förstå ångesten man har just då. 

Det som verkligen räddade mig ikväll var Melissa. Vem annan om inte hon, mitt allt. Hon kom krypande i racer fart fram till mig, ville upp i famnen. Och så somnade hon där. Jag bara satt och grät. Hon är så vacker. Min dotter. Vad skulle jag göra utan henne? Bara en förälder kan förstå det där, den lyckan och den kärleken. ❤

Nä. Jag ska avsluta nu. Hur mycket tårar kan en  människa gråta utan orsak? Det funderar jag idag. En dålig tisdag. Hoppas på en bättre onsdag.


Ps. Söker till Torsdag kl 10-12 några personer som vill ställa upp på en fotografering på svartå slott. Det enda man behöver göra är att sitta vackert runt ett bord inne i slottet. Kommer gå tillbaka 100 år i tiden så klädseln kommer gå efter det. Kommer vara en proffs fotograf på plats och bilderna kommer användas på sociala medier och tävlingar. Personernas ansikten behöver inte synas.. 🙂

En reaktion till “En mindre lyckad Tisdag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s