Graviditet · vardag

Förlossningen a’la Pasi

Att vara med i en förlossning när man är den som inte behöver ligga på en obekväm säng o ha jävla sjukt, de är jätte jobbigt.

Man kan int göra någo, int någo! för att lindra smärtorna på sin flickvän, jo hämta vatten, godis, hålla i händerna, massera ryggen, tror ni de tar bort en jävla värk? Nouppp, it doesn’t.

Så vad gör man som en kar i en förlossning? själv gjorde jag de ja just nämnde, hämtade dittan och dattan helatiden.

Jag kände mig jätte hjälplös när man satt där på Maskus fina mekanikstol som var så jätte hård så man fick sjukt i arslet av att sitta på den. Hade ingen aning om vad som skulle hända till följande så satt där och så på när Ida hade sjukt, och väntade att hon skulle få börja krysta ut babyn.

Vilket inte var så kul när man sitter där och inte vet vad som kommer hända till följande.

Mannen som ser på sin flickvän vid en förlossning får nog själv sjukt vid det skedet också (Unless you’r a man without a soul).

Före Ida fick epiduralen så tänkte jag för mig själv att ”dendä ungen kommer ut med kejsarsnitt” för det tog så länge för henne att öppnas till det man skall vara att få börja krysta.

När mannen som skulle lägga epiduralen, kom in med en annan läkare (dom hade någo fina namn men minns inte vad de hette). Då andades jag ut och tänkte att ”nu fan har hon inte sjukt mera”. Haha, så var det inte, det hela slutade med att Ida ligger i en fosterställning med en massa sammandragningar och epiduralnålen i ryggen och håller på att explodera som en liten gris som svalt en dynamit.

Efter att epiduralen lades så tog det typ 45 minuter så skulle hon börja krysta, och då så man att nu tar det sjukt. Finns ju nog dom som inte för nåt ljud när dom krystar ut en baby medan vissa skriker som stuckna svin, att sitta där och inte kunna göra nåt för den andra är de värsta jag har varit med om. Tillika det bästa för det finns ju inte nåt bättre än att få ett eget barn. 🙂

Men tillbaka till lilla potatisen vi fick efter alla smärtor och mediciner, den känslan är obeskrivlig. Till alla er som ha sluppit ut från militären efter över 300 dagar vet hur det känns när man springer ut från porten en sista gång med testiklana som ett tredje ben, den känslan blir en god tvåa.

Könet har absolut ingen skillnad när man ser dendär lilla potatis liknande klimpen, som kommer betyda allting för dig hela resten av ditt liv!

Här va mina tankar  om vår förlossning. Peace!

// Pasi

DSC_4465

2 reaktioner till “Förlossningen a’la Pasi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s