Melissa · vardag

1 månad!

Prinsessan fyllde 1 månad! Fast det känns som att hon varit med oss en mycket längre tid.. (Vilket ju hon nog varit- hehe..)

Hon ler nu, eller hennes leenden började den 21, då började hon svara på ett leende eller skratt med att le stort. Nu kommer det alltid ett smile när man skrattar eller ler åt henne, eller visar tungan som Pasi gör- då skiner hon upp! 😄 man blir så glad av att se på henne när hon ler, det är lixom äkta lycka i hela henne ❤️


Vi var iväg hela söndagen, först till Koverhar för att se på auktionen dom hade där och åt lite korv. Sedan blev det först kaffe hos Pasis gudmor, sen farmor och tillsist hos Pasis Farbror.. Tur bor alla i Lappvik så det gick smidigt att gå till alla 😊 och M var duktig! Hon åt och sov och var lite vaken mellan varven för att se sig i runt.


Och på söndag tog jag sovmorgon. Matade M som var super pigg kl 6 på morgonen, väkte Pasi och gav henne åt honom och svängde ryggen till. Pasi böt blöja på henne, la ner henne i sängen, gav tutten och sa ”nu ska vi sova” och så sov vi alla till kl 9. Jag blev lite paff att hon faktiskt somna om.. Jag får henne aldrig att somna om…😑 så nästa lördag när Pasi kommer få vara med henne kommer hon säkert vara super snäll och somna i egen säng och allt.. Fast visst är hon ju super snäll nu också! Hon vaknar 1 gång om natten och ska äta.. Men varför är jag då trött? Jo för att jag inte kan somna om.. Som nu tex. Är klockan 03.45.. M vaknade 02.30 och åt ca 20 minuter, somna om och sover ännu.. Men jag då? Rullade på en stund i sängen men gav upp och här är jag nu.. ARGH! Det här händer så gott som varje natt.. Och jag vet inte vad jag ska göra.. Suck..

 

vardag

Lördag 28.11

Pasi ville ta ”sovmorgon” idag, jag funderar lite att jahaa.. du vill ta sovmorgon som har sovmorgon så gott som varje morgon.. nåja, sov på. Så nu sitter vi med M på soffan och ser dumma ut, båda två. Jag skulle vila gå i duschen, mn M är pigg som en mört och att sova nu finns inte på schemat!
Bara det börjar ljusna ute ska jag gå ut på promenad, kommer väll blåsa iväg där ute..

….och där kom det nummer två i blöjjan åt M.. helt sjukt hur mycket ljud det kan komma från en liten babys! haha…

Igår hamnade vi endå köra iväg till Lojo på kvällen för att köpa kostym åt Pasi, men tror ni kostymerna var på rea? neeej. Så vi skulle ha fått en billigare kostym från Moda i Karis, men jag tyckte inte den var snygg. Och från Dressmann fick vi nu tre rosa slipsar till dopet också. 🙂
Efter att vi fått kostym åt herren i huset så var M hungrig så i bestämnde oss att gå till Amarillo och äta lite vi också..

DSC_4107

Hann med en kaffe och minishopping i Ekenäs med Cassu också. vi var in till Elmo sport och där var det kaos och hoppet om att hitta en vinterrock var likamed noll. Där hade affärerna gott bra iaf..
När vi kom hem så tog vi kameran och fotade lite, jag har klagat på Pasi att han aldrig fotar nåt, så han tog kameran och började fota.. det enda problemet var att jag ju nog var påväg att sova… men jag tycker så om bilderna så ni får överleva lite synlig hud..

DSC_4160

DSC_4208

vardag

Black Friday!

Idag blir det shopping! Ska köpa julklappar så det brakar.. Dock måste vi hålla oss inom Raseborg då vi har lite tight tidtabell och bara förmiddagen tid på oss innan Pasi ska på jobb. Måste också köpa grejjer till dopet som vi kommer få fixa helt själv! Det är bra att jobba på restaurang med olika konferens utrymmen, så vi kommer hålla dopet där!  (Dessutom blev Svartå Slott prisad som Finlands 11 bästa restaurang för några veckor sedan av White Guide Nordic, stolt arbetare här hej!) 

Men nu på morgonen ska jag iväg till stallet där Saras häst bor och hjälpa henne med morgonstallet. Sedan ska vi med Pasi och shoppa och före han ska på jobb ska vi på faderskapserkänning, eftersom vi inte är gifta.. 

Igår var det grått och regnigt hela dagen. Tänkte ge mig ut på vagnpromenad men en tupplur lockade mer.. Så får ta tag i det idag istället och hoppas på att stormen där ute lugnar ner sig först… 

   
Ämmi var på besök igår också.. Så jag fick händerna fria för en stund .😊 (visade vad jag fick för kläder av min moster samt visade upp vad jag kommer ha på mig till dopet..sånt där viktigt ni vet 😂)

vardag

26.11.2015

Hej på er!

Igår hittade jag (okej mamma) en riktigt fin bil, så vi satt in ett bud på den och väntar på svar. Vi skulle ju få ny nu i November, men det blev lite ändringar så den kommer först i Januari. Men nu ska vi byta bort Mazdan till en nyare och större familjebil. Min mamma krockade med en stor hjort (en 8 taggare!!) för några veckor sedan och hennes stora bil fick sig rejält.. Så hur vår lilla Mazda skulle se ut efter en sån krock? Fy ush.. Så nu är jakten på efter ännu en till bil.. Och jag är såå kräsen vet ni.. Det ska ju vara rätt färg, snygg innanför, ha tillräckligt stor baklucka, vara säker och en bil som passar en familj. En Kia Sorento skulle jag kunna ta igen, en bensin denna gång.. Och de nya Sorentona är faktiskt riktigt snygga! Men.. Kan inte gå helt crazy, måste fråga mamma först såklart 😁

Och idag är mina ben sjuka.. Och rumppan. Jag tränade riktigt lite ben igår här hemma, medan M satt i sin nya sitter! Vi fick en babybjörn sitter av gudmor, och den var ju spännande då den rör på sig tycker M! 

Idag blir M 4 veckor.. Tiden går.. Och här ligger hon fast klistrad i mig och sover så sött. Ska skriva ett inlägg om henne och hennes utveckling som kommer upp på Söndag då hon blir en månad.. 😢❤️

  
Älskade unge ❤️❤️

vardag

Grått och stormigt.

Låter rubriken tala för sig, förklarar bra hur min häst var idag. 

Dessutom var ju vägen isig på vissa ställen så kände oss som Bambi på is vissa stunder och så var ju fröken och hittade spöken överallt!! Och så kom en jubelidiot och körde så nära hennes bakben att hon fick hoppa ner i diket, hon blev nog lika chokad som jag att någon faktiskt vågar köra så nära en häst. Men tur så fick hon inga traumor, vi mötte på andra bilar på vägen, även bakifrån och hon brydde sig inte- tur!

Hon bjöd även på ökad trav, inte bara en utan flere gånger. Så jag tänkte- äh, vi kör. Så vi tränade lite ökad trav och det är inte helt lätt att rida henne med hennes långa ben när hon skjuter iväg och med mina magmuskler.. Vänta, vilka magmuskler?! Ja precis.. Jag har ju inga magmuskler mer. Och inga benmuskler heller för den delen.. 

Så glad att Sasha inte glömt saker hon lärt sig förra vintern. Även om det var en liten utmaning att rida henne idag då det fanns så mycket iver i henne, men hon går alltid framåt, så det är ju bara att rida på. Ser hon nåt ”farligt” (läs brunnslock, stenar eller en synlig bergsklack)  så ger jag mera tygel åt henne, för jag vet att hon sticker inte iväg eller gör konstiga ryck hit o dit, men tar jag i henne när hon blir spänd ja då blir det lätt kaos. Hon är så modig själv så att låta henne sköta det själv är det bästa för henne. 

Det är inte ofta jag tänker på hur stor hon faktiskt är. Förutom idag. När vi kom tillbaka och jag skulle lägga på hennes grimma.. Haha. De andra flickorna var nånstans och skrek efter Sasha, då höjde hon huvudet och kollade vart kompisars är.. Och jag stod på tå och hoppade och flaxade för att få på grimman.. Lite stressad hann jag bli för där sto hon utan nåt på huvudet.. Skulle hon ha fått för sig att gå iväg så skulle jag inte ha kunnat stoppa henne.. Men efter en stund så sänkte hon huvudet och jag kunde andas ut och fick på grimman. Duktiga lilla hästen.. 

Hon e så härlig. Även fast hon aldrig kommer klara av att bli varken dressyr eller hopphäst kommer jag aldrig att överge henne. Hon är en fantastisk häst. Den dagen kommer inte att hon skulle byta hem. Om jag nånsin vill börja träna igen skaffar jag en ny häst, men Sasha kommer bli kvar och fungera som den pålitligaste terränghästen. Och det trivs hon med, hon trivs och mår bra i lösdriftet med de andra flickorna, att få gå ute i enorm hage och bestämma själv när hon går in o myser i halmen.. Hon är så lugn i hanteringen som hon aldrig varit förr, kommer alltid med öronen spetsad. Det gör mig lycklig, att se att hon mår bra ❤️

vardag

Att tappa sitt minne.

Det är inget skämt när många pratar om amnings demens. Jag har tappat mitt minne, helt. Darför är det bra att jag har bloggen som jag kan klottra ner några rader vad jag gjort under dagen. 

Dagarna flyter ihop i varann, jag är grötig i huvudet och med adhd från förr som gör att jag har svårt att fokusera- så nu kan jag verkligen inte fokusera alls. Att hålla sig i en konversation med någon som varar längre än 1 minut är så gott som omöjligt. Verkligen omöjligt. Jag börjar söka efter annat att fokusera på, mitt i en mening och tappar bort mig och mina ord och hittar inte tilbaka. 

Jag upprepar frågor, frågor jag just frågat och fick ett svar på. Jag som annors också har svårt att komma ihåg namn på människor.. Så just nu finns det ingen chans att lära mig känna nya ansikten och namn, när jag glömmer bort vad nära och kära heter. Jag skäms så otroligt att sitta nånstans och inte komma i håg vad någon heter.. 

Att skriva detta inlägg, hålla sig till ämnet: att tappa sitt minne. Det är så jäkla svårt. 

Detta borde ju lätta efter några månader. Och det hoppas jag verkligen! Tills dess får jag bara skriva upp listor och kom ihåg lappar, använda kalendern.. Och hoppas att människor i runt mig har tålamod och förståelse att jag påriktigt är jätte jätte ledsen om jag glömt nåt jag lovat att göra eller inte göra. Mitt minne är som hos en guldfisk. Och det är väldigt skrämmande och frustrerande. 

Jag är mest rädd för att tänk om jag glömmer M nånstans?! Fast tilika känns det som att all koncentration går till att fokusera på henne, att hon har det bra. Men endå kommer tanken att tänk om jag bara glömmer henne.. 

För att minnas vilket bröst jag sist ammade på använder jag mig av en ring jag flyttar på från höger till vänster hand, där ringen är, där ammade jag sist.