vardag

Söka hjälp.

Jag har verkligen kämpat mig igenom dagarna de senaste veckorna, den bild jag gett ut här är inte riktigt som det sett ut påtiktigt.

Så idag bestämde jag mig för att söka hjälp, jag kan inte gå omkring och må skit, ligga i sängen dagarna i ända och hitta på ursäkter varför jag gör det. Det är inte friskt. Jag är inte frisk. Min glöd är verkligen helt slut. Jag får panik av tanken att nyår kommer om 2 månader, jag får panik för jag har ingen aning vad jag ska ta mig till med mig själv. Jag vill ha min glöd tillbaka men det enda jag tänker på är att jag vill bli gravid igen. Men tänk om jag inte ska få ha barn då? Det är verkligen sjuka tankar jag har ibland. Det är så sjuka att jag kan inte skriva ut dom här för då skulle jag nog bli inlagd direkt.

Jag tycker inte det är nåt fel med att jag skulle ligga hemma resten av året, inte göra nåt och inte träffa nån. Men just nu förstår jag ju själv att det inte är en normal tanke. Jag har fått två arbetserbjudanden, två stycken. Men jag har inte tackat ja till nåndera. För jag vet att i så thär tillstånd kommer jag inte kunna jobba som servitör. Jag kommer inte klara av att stiga upp och fara på jobb, le och vara den duktiga servitören jag var för en månad sen. Nej. Jag vill ju bara lägga mig i allas armar och bli pajjad i håret. Det är lixom det bästa med dagen, när vi ligger med Pasi i sängen och han pajjar mig i håret. Förstår ni då hur illa det är? Att jag ser det som dagens ljuspunkt, att bli pajjad i håret.

Fanny var här en vecka, jag har på 3 dagar glömt den veckan. Glömt att hon var här. Jag tycker jag har varit ensam i 3 veckor. Men det är ju inte sant. Men så käns det för mig.

Att vara sönder är för fittigt. Jag vill ha happy-pills. Tänk att få vara glad lixom? Tänk att årka göra nåt utan att behöva tänka tanken att behöva skjuta sig själv. Att inte behöva ha panik för att tiden går för fort och jag kommer inge vart med mitt liv?! Eller kanske jag behöver en psykolog som säjer åt mig nåt annat än: allt kommer bli bra.
När blir allt bra? Sen när man dör eller? Tänk om allt faktiskt blir bra, man föds på nytt och detta liv blir bortglömt? Allt bara försvinner och det skulle bli bra igen?

Jag ska försöka bli stark igen. Vet bara inte när. Inte hur. Men jag ska. Glömma allt skit. Glömma det förflutna. Börja om bara.

En reaktion till “Söka hjälp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s