vardag

Hard life.

Gårdagen var en riktig pain in the ass. Jag grät och kände mig riktigt dålig, somnade vid kl 22 och idag vaknade jag till en bättre dag. Så idag ska jag börja ta tag i vardagen igen, jag började med att cykla ut med Äijä i 1 timme, fast man kan inte kalla det till att cykla när jag sitter och åker/bromsar över halva sträckan. Lagade upp världens lyxigaste frukost, väkte Pasi och dagen började så.

Satt även ut Sasha på annons. Det är ett tufft beslut men det är gjort. Hon är till salu för 3600 €, jag prutar inte på henne. Eller 600 €/åre på leasing. Jag tror inte jag kommer hitta nån här i trakten som betalar 300 €/månaden för att ha henne på foder och darför valde jag nu att sälja henne. Redan har 3 hört av sig, alla väldigt intresserade av henne. Det skär i mitt hjärta men jag har ägt 2 väldigt härliga hästar,  jag är endast 22 år och slitit och kämpat helt själv för att klara av att ge dem det bästa. Jag kan köpa häst igen när jag är 40.

Nu kommer jag ta upp det jag ”föddes” till. Tävla trav. Min mamma har hur duktiga varnblod som helst, nu betalar hon någon att köra dem när jag skulle kunna göra det samt rida montè. Kommer även be pappa hålla öronen uppe ifall någon söker till sin skogsmulle ryttare nångång nu och då.

Varför säljer jag sasha om jag endå kommer fortsätta rida? För jag brinner inte för detta längre. Det är roligt och mysigt att hålla på med hästar, men det är fruktansvärt dyrt och då ska man nog brinna för sporten tycker jag. Sasha är en härlig häst, hon kommer gå långt med rätt ryttare men jag är nog inte den rätta. Jag älskar att gosa med henne och hon älakar det precis lika mycket. Men hon älskar även att jobba, hårt och effektivt. Det är inte jag längre. Jag är helt ärlig nu och behöver inga kommentarer om hur synd det är att sälja henne, det är alltid synd att sälja ett djur men ibland måste man förstå att det är bättre att släppa taget.

Blir lättad av att tänka på att inte behöva stressa över träningar, andra hästmänniskors åsikter och att inte behöva vara orolig ifall hon blir sjuk. Det är en fin häst, men jag kommer hinna äga många fina hästar i framtiden.

När jag fick veta att vi väntade barn blev jag så glad och nu förstår jag att den dagen jag får turen att bli en mamma kommer jag inte äga en unghäst som behöver en så annorlunda träning.

Nu ber jag er, att inte kommentera med ”tips” om hur jag ska hålla kvar henne. Jag vet vad mitt beslut innebär och åsikten kommer tyvärr inte ändra.

xoxo, Ida

5 reaktioner till “Hard life.

  1. Jag tänker inte få dig och ändra dig, ditt beslut är ditt beslut och man märker ju att det här är något som fått dig och fundera kring. Hoppas Sasha hittar ett bra hem, hon är en fin häst. Vill du rida skogsmullar så ring till mig när lusten faller på, mina två finns alltid till hands för dig, tar gärna emot sällskap! Min vakio skötare skall dessutom opereras i vinter så är då ännu mera i akut behov av sällskap nu som då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s